I början av terminen har vi - som väl de flesta skolbibliotek - visningar. Vi visar biblioteket och eleverna får ofta låna en bok vid det här första tillfället.
Trots att jag jobbat i nio år på skolbibliotek tycker jag att visningar är en svår nöt att knäcka. Alltför ofta känns visningarna som att cykla i motvind. Jag vet att det är en känsla jag delar med många skolbibliotekarier. Man står där inför en grupp mer eller mindre motvilliga ettor och ska försöka prata om biblioteket på ett sätt som både är roligt, intresseväckande och informativt. Varför ska det vara så svårt?
Att inleda med att samla klassen i ett rum och visa några bilder och bibliotekets hemsida brukar jag tycka fungerar bra. Då kan jag se varje elev och då brukar jag ofta ta en runda med att de får säga sina namn. Jag tror också att eleverna känner sig tryggare med att inte börja med att stå och hänga och försöka höra vad bibliotekarien långt där borta säger. Efter samling och en kortare visning av hemsidan tycker jag det fungerar bättre att visa själva bibliotekslokalen.
På en utbildningsdag om bibliotek där temat var marknadsföring av bibliotek, pratade vi om "strykhundar" på biblioteket. Det vill säga, vilka arbetsuppgifter kan vi stryka på biblioteken. Jag vet att just visningar kom upp som en strykhund.
Å andra sidan, kanske finns det ett knep för att få biblioteksvisningarna att bli riktigt bra? Är det någon som känner att biblioteksvisningar är det bästa som finns, så kommentera gärna här!
Jag undrar vad ni tycker om visningar. Är de "a piece of cake" för er? Är de viktiga eller ska vi sluta med dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar