Djupa andetag

Det gäller att ta djupa andetag när man inser vidden av ett "problem". Som här på biblioteket. Det är så mycket som behöver göras. Så otroligt mycket. Och det kommer att ta tid. Tålamod och djupa andetag. Att se bortom och förbi kaoset. Men ändå ta sig igenom.

Den positiva sidan av det är ju att dagarna går fort. Att vi inte direkt sitter och rullar tummarna. Och det finns en glädje i att få ta i ordentligt och att styra upp saker precis som man vill ha dem.

Nu befinner jag mig i lunchkoma. Då passar det bra att hålla på med att lägga in lärarnas e-postadresser i utlåningssystemet. Lagom ansträngning för en seg bibliotekarie.

Flow och Catfish

Nu i eftermiddags körde jag mitt sista pass i infosök och källkritik. Typiskt så är det ju nu jag känner att det sitter med och att jag får med eleverna på ett annat sätt. Men det är så kul att vara ute i klass - i alla fall när det funkar och man får lite känsla av flow.

På tal om källkritik så såg jag filmen Catfish häromkvällen. Den var verkligen intressant från ett källkritikst perspektiv. Och den var välgjord, rolig och spännande. Rekommenderas verkligen att se och kanske köpa in så småningom.

I morgon blir det fortbildningsdag i form av Kompobib.

Skolbibliotek på Tvärsnytt

Godmorgon!

I morse pratade de om Skolbibliotek på Tvärsnytt. Det var ett kort inslag från grundskolan i Vintrosa.

Biblioteksvisningar - en nöt att knäcka

I början av terminen har vi - som väl de flesta skolbibliotek - visningar. Vi visar biblioteket och eleverna får ofta låna en bok vid det här första tillfället.

Trots att jag jobbat i nio år på skolbibliotek tycker jag att visningar är en svår nöt att knäcka. Alltför ofta känns visningarna som att cykla i motvind. Jag vet att det är en känsla jag delar med många skolbibliotekarier. Man står där inför en grupp mer eller mindre motvilliga ettor och ska försöka prata om biblioteket på ett sätt som både är roligt, intresseväckande och informativt. Varför ska det vara så svårt?

Att inleda med att samla klassen i ett rum och visa några bilder och bibliotekets hemsida brukar jag tycka fungerar bra. Då kan jag se varje elev och då brukar jag ofta ta en runda med att de får säga sina namn. Jag tror också att eleverna känner sig tryggare med att inte börja med att stå och hänga och försöka höra vad bibliotekarien långt där borta säger. Efter samling och en kortare visning av hemsidan tycker jag det fungerar bättre att visa själva bibliotekslokalen.

På en utbildningsdag om bibliotek där temat var marknadsföring av bibliotek, pratade vi om "strykhundar" på biblioteket. Det vill säga, vilka arbetsuppgifter kan vi stryka på biblioteken. Jag vet att just visningar kom upp som en strykhund.

Å andra sidan, kanske finns det ett knep för att få biblioteksvisningarna att bli riktigt bra? Är det någon som känner att biblioteksvisningar är det bästa som finns, så kommentera gärna här!

Jag undrar vad ni tycker om visningar. Är de "a piece of cake" för er? Är de viktiga eller ska vi sluta med dem?